En ny dag gryr

Den där första koppen kaffe på morgonen. Jag sitter och njuter med händerna kupade runt en varm kopp och frågar mig
    – Vilka möjligheter finns det idag?
   – Vad kan jag skapa plats och öppna upp för just idag?

Jag lyssnar på den tidiga morgonens ljud. Med Storforsen till granne hör jag det mäktiga bruset och nu när ett skifte i naturen ägt rum och vi är i början på en sommar, även nyanlända fåglar från fjärran länder som kommit tillbaka och gör sina stämmor hörda.

Jag är en morgonmänniska som verkligen njuter av att se allt starta upp. I allt som sker under en dag vet jag att jag också har en möjlighet att välja hur jag ska förhålla mig till det som sker och jag har den makten.

När jag upptäcker att mitt fokus vandrat iväg på oväsentligheter kan jag ta det tillbaka till det som pågår i nuet.

Kan jag göra något åt det som dyker upp då får jag tänka lösningsbaserat, kan jag inte påverka får jag släppa taget om det eller acceptera att det finns och hitta en strategi av förhållningssätt.

Vi kan över en dag möta vänliga, energigivande människor som inspirerar och lyfter. Vi kan även möta motsatsen, de som suger energi och skapar ett spektra av känslor som är mindre bekväma.

Det behöver inte ha med direkta möten att göra utan kan vara minnen, saker från förr, oro över fram-tiden, eller något oväntat kullkast-ande och overkligt.

Hur det får påverka mig och min dag är ändå mitt eget val och beslut.

Det låter enkelt , eller hur?
Nej, det här är något jag ständigt tränar på precis varje dag. Det är som med all annan träning. Vill man bli bra på något kommer det sällan gratis utan det är disciplinen att träna som ger resultat. I det här fallet att vara allert på sinnet. Jag vill påstå att nyckeln till allt är medvetenhet.

Den stund du har här, vad vill du göra med den? Ska den vara för dig eller ska du vara till för andra?

Vilket utrymme ger du dig själv i ditt eget liv?

I dagarna byttes en siffra ut på den högra sidan åldersmässigt och man kan säga att jag tickar på, på andra sidan mittlinjen. Lever jag tills jag är 100 år så har jag nu levt mer än hälften av mitt liv.

Man får ofta den fåniga frågan på födelsedagar:
– Hur känns det?

Den dagen känns ju inte så -annorlunda än dagen innan, däremot är livet i sig så oförutsägbart att jag tacksamt bugar över ännu en siffra. Ju äldre jag blivit har jag bestämt mig för att njuta till fullo och göra det jag tycker är rätt för mig, för det är jag skyldig mig själv och den möjlighet jag fått att vara här.

Efter min kopp kaffe på morgonen brukar jag gå en promenad oavsett väder. Är det kallt, klär jag mig varmt. Regnar det tar jag på mig regnkläder och stövlar. Är det snöstorm kanske mössan med öronlappar knäpps under hakan och halsduken viras ett extra varv.

Hur är det med dig kära läsare, skulle du låta vädret hindra dig från din promenad?

Hur har du skapat utrymme för dig själv i ditt liv?

/ Marianne Bertilsdotter, Yogalärare, Livsstilscoach

DELA