”Kan du se min framtid?

Barnens Dag skulle firas i Kalix och ett Tivoli hade rest till. Jag var fjorton år och på det gamla flygfältets gräs och asfalt inte långt från vårt hus stod färgglada vagnar i en cirkel runt karusellerna på tivoliområdet.
Det var en stor händelse i ett litet samhälle utan cyberrymd. Min morbror var BD-general och jag hade fått entrébiljett för hela helgen och alla åkturerna. Virvelvinden och spök-huset var favoriter.
Såg henne ute på området precis när tivolit öppnat och alla rusade till. Kvinnan gick ensam, sakta vaggande bland lotteristånden. Hon bar en lång, svart sammetkjol, vit volangblus, guldörhängen och en stor guldbrosch. Strasskammar glittrade i det svarta uppsatta håret. Hennes uppsyn var skarp. Blev lite osäker en sekund men hade mitt mål.

Gick fram, hälsade och frågade om hon kunde se min framtid?
”Ja det kan jag” svarade kvinnan tvärsäkert på bruten svenska och bad mig följa med till en husvagn i den riktning hon precis kommit från. Hon låste upp dörren och vi klev in. Husvagnen luktade tobak och inredningen gick i ljusblått. Satte mig lite tveksamt i soffan längst in med sido-fönster täckta av spetsgardiner och ett bord mellan oss. Kvinnan bad om 20 kronor. Jag hade tior knycklade i jeansfickan som jag presenterade. Hon la pengarna i en blommig träask tog fram en nött kortlek och började blanda.

Kvinnans andning var tung.
Jag tänkte att hon måste sluta röka.
”Du kommer att resa över stora hav, många, f..n så många gånger svor hon plötsligt.
Kvinnan talade snabbt med en finsk/engelsk accent.
”Många kommer älska dig och många hata dig.”
”Om en månad står du på en mycket stor scen och en jury sitter under dig. Du vinner.”

Exakt en månad senare tävlade jag bland hundratalet sångare på -Skansen i Stockholm, och vann. Juryn satt placerad under scenen för att inte se de tävlande.

Fem år efter förutsägelserna flög jag över stora hav Atlanten, Indiska Oceanen, Arabiska havet, Norra -ishavet och Stilla havet fram och tillbaka i mitt internationella arbete.

Har upplevt mycket kärlek – TACK – men även avund och irrationella fördomar – tyvärr.

För att i möjligaste mån undvika stillastående och tunnelseende måste iallafall jag – som 53-årig kreatör med internationell arbetsbakgrund i varierande kulturer – återuppfinna mitt liv mellan varven och se allt ur nya perspektiv. Måste tänka nytt, gammalt och använda mitt hav av erfarenheter för att medvetet läsa av omvärlden, utvecklas och navigera vidare.

Förutspår att för framtiden -gäller inte populism utan mod, sunt förnuft, båda fötterna på jorden och SJÄLVINSIKT. Ytterligare ett halvt decennium av omvälvningar på alla plan kommer fortsätta att starkt belysa privat och värdslig dynga – och ge oss chans till fruktbar förbättring och medvetenhet.

Hur kommer Du att använda Din dyrbara livstid och Dina erfarenheter för en god framtid?

 

Katarina Fallholm
Musik Konst Design

DELA