”Donken tycker att ljud ska ­skaka i bänkarna när åskan går”

Åke ”Donken” Karlsson, ljudtekniker på Norrbottensteatern. Foto: Marcus Hagman

1984 invigdes Studion i Sävast och först i Åke ”Donken” Karlssons gästbok var musikern Stefan ­Gunnarsson.

Musikintresset fanns redan i 10-årssssåldern. Då handlade det om att skruva i högtalare och mixtra med musik.
  – Jag har alltid ­spelat gitarr. När man fick börja spela i kommunal musikskola där i elva tolvårsåldern handlade det så mycket om att uppträda så då slutade jag med lektionerna. Jag har alltid trivts bättre bakom scenen än på den

Efter snart tio år som ljudtekniker på Norr­bottensteatern har ”Donken” många trevliga och intressanta föreställningar. En som han minns särskilt är Frankenstein, som han nämner med en speciell glimt i ögat
  – Det var den största ljudläggningen hittills. Vi hade över 20 GB kör­musik med full symfoni­orkester. Inspelat i Piteå på musikhögskolan, som vi mixade. Det var surround­ljud med travande hästar över kuller­sten och saker som ven i luften. Vi var två nördar som
­jobbade nästan dygnet runt med ljudet, precis som jag tycker om.

Åke ”Donken” ­Karlsson vill att ljud ska vara fysiskt. Så att publiken fysiskt känner att det skakar i bänkarna när åskan går. Annars blir det tråkigt, både att lyssna till och ljudlägga.
  En annan favorit är Cabaret som spelades för slutsålda salonger under hösten 2017, där regissören Josette Bushell Mingo ville ha en speciell typ av rundtagande mikrofoner för att tillåta skådespelarna att röra sig fritt och använda sig av den arena­sittning som scenograf Lotta Nilsson skapat.
  – Det var en utmaning att hitta balans mellan sången och de talade replikerna i Cabaret. Vi hade elva högtalarpunkter och efter lite omdirigering och omriktande så tycker jag att vi fick rätt effekt. Ljudet var starkt och tydligt och effekterna satt där de skulle. Jag var nöjd med den produktionen, säger ”Donken”.

Under hösten 2018 ­jobbar ”Donken” med Den stora elden, av Roland Schimmelpfennig i regi av Michaela Granit. Manuset är en berättelse om människorna som lever i två byar på var sin sida om en flod, om mänskliga relationer och om hur allting ständigt är i förändring.

I Michaelas regi tar före­ställningen fysisk form och de fyra skådespelarna på scenen kommer att ha både ljud och rörlig bild som medaktörer i gestaltandet.
  – Michaela är en ­regissör med stora ambitioner som vill skapa en föreställning med rörelse i alla element. Det är extra allt helt enkelt. Jag gillar verkligen att jobba med en så dynamisk ljudbild, där asgarv och allvar ryms i samma pjäs. Då får jag dra på och det gillar jag, säger ”Donken”.

Text: Anna Thurfjell